Solrunans kennel

Nu är vi anmälda till Hooperstävling i Jordbro, Nikko och jag. Ser så mycket fram emot det. Har tyvärr tränat lite för lite, men när vi väl gör det lyser Nikko upp och anstränger sig för att höra vad jag ber honom göra och att leta efter linjen. I den lilla filmsnutten har jag bara ställt upp hoopershinder i en rak linje och i slutet och med möjlighet att gena tillbaka efter halva banan. Själv står jag ca 30 m ifrån starten vid sidan av banan och ger Nikko enbart muntliga direktiv. Han svänger åt rätt håll och spurtar lite på slutet. Så ca 35 meter ska vi imorgon testa även på tunnorna, tunneln och staketet så borde vi vara i fin form till tävlingen nästa helg. Inga problem för honom, bara kul att springa tycker Nikko och Matte.  Nu börjar det bli kallt om morgnar och kvällar. Dahliorna, Kejsarbegoniorna och Pelargonierna står/ligger på källargolvet och väntar på att bli friserade inför  vintervilan. Morötterna och rödbetorna åker upp ur jorden i ett huj. Dags att hitta vinter...

Turid är inte typen som ligger på latsidan. Sedan SM har Turid varit och tävlat i Gagnef (4:e plats av 26 och en hoppinne), Västerås (4:e plats av 33 och en hoppinne) Siljan Open (2:a plats av 37, en agilitypinne) och SHC 3:e plats av 25, en agilitypinne). Turid har nu tillräckligt många agilitypinnar (5 st) och det återstår "bara" 2 hoppinnar för att ekipaget ska kvalificera sig till SM 2025.  Efter semestertrippen var det dags för matte och husse att ta tag i Hooperstävlingen på klubben.   En härlig höstdag var det och många tävlande var det. Husse och Turid kunde inte stå emot, utan anmälde sig också till tävlingen i sista minuten. Lite extraknäck för  funkisfika och hundgodis kan man ju inte säga nej till.  I startklass får man ju springa med sin hund genom hela banan, och springa är just vad de två gillar att göra... så pass bra att det blev två 1:a-placeringar på Linneas båda banor. Nikko fick prova ena banan innan de tävlande kom, och gjorde ett fint noll...

  Skönt med lite semester från agilityträning och tävlande, tänkte vi och begav oss söderut, ner mot Västergötland. Hade lånat sonens husbil, så det var kul att prova på campinglivet och friheten att stanna där vi gillade läget.  Vilka härliga tallskogar och mossbevuxna stenar. Såg ut som ett sagolandskap... Vackert! Kvällsvy från husbilen. Nyfikna grannar skickade ut en drönare att kolla närmare på oss. Trodde först det var en fladdermus, men det var liksom ett annat ljud på denna.  Morgonen efter och samma vy, men i dagsljus. Mysigt ställe. Nu var det äntligen dags att träffa Dottirs date. Ja, hm, var väl inte vad de tu tänkt sig, så tur att det fanns alternativ. En mycket fin och trevlig kille presenterade sig. Alldeles lagom stor/liten, fria ögon, höfter och armbågar och dessutom sååå glad och vänlig. Dottir gillade killen, matte och husse var nöjda med valet, så så långt var allt frid och fröjd 💓 Nu är det 2,5 vecka sen de tu möttes och vi tycker oss ana en liten li...

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastn...

Turid Nikko Dottir Dottir Alla fyra Nikko, Turid, Sally och Dottir hjälper till att prova ut hemmabygget "Muren" som är ett agilityhinder vi saknar... Ett av höstens projekt är att klä in Muren och även bygga ett långhopp... Skördetider Hemma efter skön skogsvandring... Bouldering-sten att testa för hågade klättrare med spindelarmar och sugkoppar till fingrar.                        Jag och hundarna tittar hellre på än försöker. Kräftfiske Uteköket Nya Muurikkan invigs Sally och Nikko, radarparet som har koll Napp? Ett litet inlägg kan vara på sin plats, så ingen tror att vi gått under jorden i sommar. Vi har varit på latsidan, det erkänner jag, men vi har varit fullt upptagna ändå. Det har det varit full rulle, så det här inlägget visar bara ett litet axplock från sommaren. Vi har precis laddat batterierna inför höstens projekt och börjat med att plocka upp potatisen vi lyckats driva fram. 

  Idag tog vi fram staketet, som är ett av Hoopers fyra olika hinder. Vi har byggt det av elrör och lastnät och det har funkat bra, även om jag nu kommer att bygga om det lite då det är lite för högt enligt min smak. Enligt reglerna kan höjden vara mellan 90 och 110 cm och bredden mellan 90-120 cm. Hunden och föraren ska generellt vara på varsin sida av staketet. Så idag har vi tränat skick från sidan av hindret (vid stödfoten) och efterhand har jag tagit ett steg i taget bakåt (mot insidan av staketet från min sida sett, så att hunden fick runda sidan på hindret och springa utefter andra sidan i en vid båge. Nikko och Sally var först ut i fint väder. Sally som inte tränat Hoopers alls tidigare förvånade mig med sin energi och glädje i träningen. Det gick förvånansvärt bra 😀. Nikko tyckte nog att det var lite väl lätt, men kämpade på för att få den efterlängtade belöningen i den godisgömma jag kastade i hans linje.  Några små filmsnuttar från Dottirs och Turids träning som vi...

https://youtu.be/ZU4dAbppKxw