Solrunans kennel

Nikko Dottir och Turid Hösten är definitivt här. Vackert och kyligt ute. Inne varmt och tända ljus. Träna och tävla ute liiiite till, i hundsporthallar och andra iskalla lokaler, några veckor till. Sen tar vi vintervila, plockar undan hinder och annat. Samlar in de sista grödorna, går ner i varv.  I år blir det annorlunda. Vintervilan blir till Höstvila. Vi ser med spänning fram emot att Dottirs ännu små små bebisar kommer i mitten av november. Lugna promenader och middagssova är favoritsysselsättningen just nu.

Nu äntligen vet vi att det finns något på gång därinne! Dottirs sommarresa söderut  för en månad sen gav resultat 💝. Vi är så stolta över denna vackra, roliga, glada och snabba tik som älskar agility och hoopers.  SKK:s Hunddata talar sitt tydliga  språk, hon har de bästa förutsättningar, och pappan till valparna har minst lika goda förutsättningar. Mer om honom kommer i ett senare inlägg.   Nu njuter vi alla av en lugn och fridfull dräktighet utan ansträngande aktiviteter/träningar och tävlingar. Fjärde veckan nu, och Dottir (efter inrådan från matte och husse) har dragit ner på tempot, förstår att vila sig i form, vilar mer mellan varven,  promenerar i koppel  och  äter gott fram till nedkomsten om ca en månad.                  Följ gärna med i bloggen och se hur dräktigheten fortskrider. 

I helgen var vi i Jordbro och tävlade i Hoopers. En andraplats och totalt 75 poäng på fyra lopp gör att han passerat 200-poäng -gränsen och nu är berättigad att tävla i klass 1. Så nu lämnar vi startklass och börjar träna med fler hinder (13-20 st), längre avstånd mellan hindren (5-7 m) och längre avstånd mellan DO/UL och hindren.  Så Grattis Nikko, bra jobbat! Nu kan vi sikta mot nya mål! 💞 En vacker och kylig höstdag: Det kommer nog bli svårt att träna utomhus nu när det snart blir kallt, halt och snöigt. Tur att vi har hallar i närheten och möjlighet att träna inomhus. För det här är Nikkos roligaste aktivitet!  

Nu är vi anmälda till Hooperstävling i Jordbro, Nikko och jag. Ser så mycket fram emot det. Har tyvärr tränat lite för lite, men när vi väl gör det lyser Nikko upp och anstränger sig för att höra vad jag ber honom göra och att leta efter linjen. I den lilla filmsnutten har jag bara ställt upp hoopershinder i en rak linje och i slutet och med möjlighet att gena tillbaka efter halva banan. Själv står jag ca 30 m ifrån starten vid sidan av banan och ger Nikko enbart muntliga direktiv. Han svänger åt rätt håll och spurtar lite på slutet. Så ca 35 meter ska vi imorgon testa även på tunnorna, tunneln och staketet så borde vi vara i fin form till tävlingen nästa helg. Inga problem för honom, bara kul att springa tycker Nikko och Matte.  Nu börjar det bli kallt om morgnar och kvällar. Dahliorna, Kejsarbegoniorna och Pelargonierna står/ligger på källargolvet och väntar på att bli friserade inför  vintervilan. Morötterna och rödbetorna åker upp ur jorden i ett huj. Dags att hitta vinter...

Turid är inte typen som ligger på latsidan. Sedan SM har Turid varit och tävlat i Gagnef (4:e plats av 26 och en hoppinne), Västerås (4:e plats av 33 och en hoppinne) Siljan Open (2:a plats av 37, en agilitypinne) och SHC 3:e plats av 25, en agilitypinne). Turid har nu tillräckligt många agilitypinnar (5 st) och det återstår "bara" 2 hoppinnar för att ekipaget ska kvalificera sig till SM 2025.  Efter semestertrippen var det dags för matte och husse att ta tag i Hooperstävlingen på klubben.   En härlig höstdag var det och många tävlande var det. Husse och Turid kunde inte stå emot, utan anmälde sig också till tävlingen i sista minuten. Lite extraknäck för  funkisfika och hundgodis kan man ju inte säga nej till.  I startklass får man ju springa med sin hund genom hela banan, och springa är just vad de två gillar att göra... så pass bra att det blev två 1:a-placeringar på Linneas båda banor. Nikko fick prova ena banan innan de tävlande kom, och gjorde ett fint noll...

  Skönt med lite semester från agilityträning och tävlande, tänkte vi och begav oss söderut, ner mot Västergötland. Hade lånat sonens husbil, så det var kul att prova på campinglivet och friheten att stanna där vi gillade läget.  Vilka härliga tallskogar och mossbevuxna stenar. Såg ut som ett sagolandskap... Vackert! Kvällsvy från husbilen. Nyfikna grannar skickade ut en drönare att kolla närmare på oss. Trodde först det var en fladdermus, men det var liksom ett annat ljud på denna.  Morgonen efter och samma vy, men i dagsljus. Mysigt ställe. Nu var det äntligen dags att träffa Dottirs date. Ja, hm, var väl inte vad de tu tänkt sig, så tur att det fanns alternativ. En mycket fin och trevlig kille presenterade sig. Alldeles lagom stor/liten, fria ögon, höfter och armbågar och dessutom sååå glad och vänlig. Dottir gillade killen, matte och husse var nöjda med valet, så så långt var allt frid och fröjd 💓 Nu är det 2,5 vecka sen de tu möttes och vi tycker oss ana en liten li...

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastn...