Solrunans kennel

Vi var i god tid hos veterinären idag för röntgen. Dottir sprang ivrigt upp för trappan, men fick tåla sig och vänta en kvart.  Fostren är nu ca 10 cm långa och lägger jag handen på Dottirs mage går det att känna att de rör sig därinne. Tror att de känner min hand också, så det gäller att vara försiktig. Så spännande!  På röntgenbilderna kan vi se tre små, varav en som är vänd ifrån oss och det bara syns en liten del av, går knappt att se på detta fotografi av röntgenbilden, men finns nära den lilla pilen.  Förutom röntgenbilderna fick vi se tre klappande hjärtan med ultraljud.  💝💝💝 Knappt två veckor kvar nu. 

  Vecka 7. Nu är det tungt, Dottir går sakta och nöjer sig med en kort promenad i sällskap med Sally. Dottir är nöjd med en egen vrå som jag har ordnat intill min säng. Nu kan Dottir fixa resten själv, riva runt i handukar och trasor som gör det mjukt och gosigt för valparna                                          Helt OK plats att vila på och vänta in de små! 💖💖💖

  Promenad runt Råstasjön brukar ta sisådär 45 minuter. Dottir har dragit ner på farten betydligt så idag fick Nikko och Turid ta vänstervarvet i snabbt tempo med Husse medans jag, Dottir och Sally vankade i sakta mak åt andra hållet. Vi njöt av att kika på ankor och andra fåglar tills Husse & co kom emot oss.   Idag fick Dottir och magen inte plats på stenen, så tur att en stubbe finns intill att hoppa upp på. Sten-trixet är hundarnas favorit, lättförtjänta godisbitar, tycker de. Duktiga hundar som lärt husse att trolla fram godisbitar när de hittar en sten att hoppa upp på, tycker jag.  Väl hemma blev det ryggläge för Dottir i soffan med mys och kik på bulan som växer och blir större för varje dag som går. Lite extra mellanmål till bebisarna brukar behövas, påminner Dottir om och somnar sen så gott.  Strax dags att göra iordning valplådan och ta fram det som ska bli Dottirs och valparnas eget krypin som hon får bädda och fixa till så det blir mjukt och fin...

  5 1/2 vecka. Lite tjockare, lite lugnare, lite tröttare, lite mer kontaktsökande. När vi ändå skulle till veterinären kunde vi inte låta bli att göra ett ultraljud som visade ....    tre små därinne. Åh, så spännande!  3,5 vecka kvar, nu börjar förberedelserna:  hage,  extra värmekälla,  handdukar, inköp av mjölkersättning, och diverse tillbehör, temp, våg, sax, inte att förglömma; en massa gos och fixa hundvakt till de fyrfota som inte får vara med och störa .....  

Efter ett och ett halvt dygns regnande gjorde vi oss redo att tävla, med stövlarna på, i KM, två Hooperslopp.  Hm, ja, men.... 1. Gräs doftar oemotståndligt gott efter ett ljummet regn. "Väldigt viktigt att         undersöka. 2. Banorna byggdes på en plats vi inte brukar vara på. "Konstigt, måste kolla gräset igen". 3. Massor av människor och hundar vi inte sett förr kollade på oss. "Läskigt, bäst att springa åt andra hållet". 4. Matte var väldigt upptagen med att vara domare och väldigt lite vara med Nikko. "Matte beter sig väldigt konstigt, verkar ha glömt att vi ska vara ett team - forever" 5. Matte höll inte vad hon lovat - att alltid springa med i första loppet, som uppvärmning typ.  = DISK 👎. "Verkar som att matte är trött, suck" 6. Sen tror jag inte jag hittar fler bortförklaringar....  och tur är väl det! ...tur att husse hade anmält Nikko till agilitytävlingen. Nikko var ju klubbmästare 2022, och har sen haft agilityvila till förmå...

Idag var det päls- och tassvård för våra fyra pälsklingar. Vi sitter på farstukvisten, jag håller koll på kam, sax och borste och hundarna håller koll på förbipasserande.  Dottir var först ut idag. Är som sin mamma och sträcker njutningsfullt ut sig när kammen reder ut den lättkammade pälsen.  Imorgon är det KM på klubben så de ska förstås vara fina och välkammade när de visar vad de kan i  sina sporter. Dottir deltar inte av förståeliga skäl. Det blir mest promenader, men kul med omväxling och att kika på vad som händer runt i området. Dottir är duktig att vänta på sin tur på sin plats/bädd. Det har hon lärts sig av Nikko när de har turats om att träna Hoopers.     Dottirs mamma Sally, håller koll på flocken, men var svårflirtad idag, hade hellre åkt iväg med husse och handlat än trasslat med kam och borste. Efter en stunds kamning börjar hon tycka att det är supermysigt och sträcker ut sig så hon knappt får plats i mitt knä.    Nikko har tjockas...

Nikko Dottir och Turid Hösten är definitivt här. Vackert och kyligt ute. Inne varmt och tända ljus. Träna och tävla ute liiiite till, i hundsporthallar och andra iskalla lokaler, några veckor till. Sen tar vi vintervila, plockar undan hinder och annat. Samlar in de sista grödorna, går ner i varv.  I år blir det annorlunda. Vintervilan blir till Höstvila. Vi ser med spänning fram emot att Dottirs ännu små små bebisar kommer i mitten av november. Lugna promenader och middagssova är favoritsysselsättningen just nu.