All vår början... är kul och självklar säger trion

Så lika de är varandra, trion. På vissa bilder får jag leta efter deras kännetecken för att vara säker på vem som är vem Dottir, Dame och Doris.

Doris är stark och lekfull och den som provar nya saker först av alla. Hon tycker alltid att mattallriken skulle vara större och tar gärna för sig även av sina syskons mat när hon är klar med sin portion. En kelig och tillgiven tjej.

Dottir är mellantjejen och Sally upp i dagen på många sätt och vis. Hon är en självständig och fokuserad tjej. Tar gärna ögonkontakt och älskar att komma på inkallning för hon vet att man får belöning. Supersnabb att springa både till och från oss. En kelgris som gärna kommer upp i famnen och myser.

Dame är en vaken, läraktig och kavat liten tjej. Vi skrattar ofta med henne för hon har alltid nåt roligt upptåg på gång. Så vänlig, kelig och mjuk att gosa med och älskar att kampa och att busa med sina systrar.

Trion är nu så hemmastadda utomhus att de lätt på egen hand hittar till alla ställen som husse och matte inte tycker är lämpliga ställen för valpar. Sorkhålen i gräsmattan t ex - tänk om en sork på matjakt hittar en söt liten valpnos i hålet/utgången! Skulle nog inte bli bra med ett sånt möte tror jag. Vi försöker sysselsätta valparna så de inte hittar på för mycket bus. Nytt för idag är balans på en mjuk disk. Jätteroligt tyckte valparna och håller fokuset. Kampleken med bytesleksak idag var också jättehäftigt.

Hänga med Turid kring slalomet är kul, man ska springa runt pinnarna på nåt sätt har valparna förstått. Mamma Sally är hela tiden med ute och finns till hands om någon vill gosa lite. Annars lämnar Sally gärna över passningen till oss tvåbenta och till Turid. De ska ju snart stå på egna ben, de små.

På vår agilitybana har trion tittat på när Nikko och Turid tränat och visar nu tydligt att det är deras tur. Springa upp på gungan skulle vara jättekul, syns ju att de stora hundarna gillar det! Matte och husse säger att det får vänta lääänge innan det är dags. Ska bara känna på den lite säger de små....

Tuffa pyttevalpar springer mer än gärna genom en böjd tunnel på fyra meter. Självklart att den leksaken är till för dem, anser de.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vinter 2026

Vinter 2026 6 månader sen förra inlägget. Tacksam för våra fina hundar som skänker oss glädje och sysselsättning. Det har varit en turbulent tid beträffande vädret. Sommaren var ok men fler regnperioder än vanligt och flera skyfall. Sen kom hösten med s tormen Johannes farande och drog med sig runt 10 miljoner skogskubikmeter. Hårdast drabbade blev Dalarnas och Gävleborgs län så vi här uppe i stugan fick prova på ett par dagar utan el/värme och radio/TV-nyheter. Vår närmaste mast blev skadad i stormen och lagningen tog sin tid, så det vara bara att tända stearinljusen och vänta. Tänker på alla dem som drabbades personligen och skadades av fallande träd. I byn hjälpes vi åt att få undan de nedfallna träden från vägbanorna, så nu tar vi oss fram.... samtidigt som vi håller koll på knakande ljud från de skadade grenarna och träden som står kvar. Minus 20 grader är kallt även för dem som har håriga fötter/tassar, så det blir korta rastningspromenader i väntan på mildare väder. På väg ...

Läs mer

Ibland blir allt inte som man tänkt sig

Nikko plockade hem ett par rosetter och supergott godis, vid tävlingen i Hundläroverket i början av april. I övrigt var resultatet inte det allra bästa, fanns annat mycket intressant att hålla koll på tyckte Nikko. Skam den som ger sig tänkte vi och for iväg till klass 1-tävling i Hoopers i Norsborg. Det blev faktiskt en rosett och några fina priser så kul att vi hade en hejarklack med oss dagen till ära. Elisabeth och Bosse skulle nu få se vad vi sysslar med för roligheter....? Tror att de försökte hålla sig för skratt - länge 😄😄 Nikko fullkomligt dammsög gräsmattan i första loppet och i det andra och det tredje och i det sista loppet. Det hjälpte inte att jag försökte peppa, busa och springa med honom. Det fanns ingen tendens till att vilja ta sig igenom banan! Som han älskar Hoopers och matte - vad har hänt!? Efter lite eftertanke kom jag på att vi kunde skylla på löptikar och att vi hade åkt tåg i tre timmar dagen innan tävlingen. och på tävlingsdagen buss och tunnelbana....

Läs mer

Aktuellt om oss, 1 april-25

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt. Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det fem av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 12 år och flockens ledare, är världens bästa mormor och förebild . Nikko 9 år och Hooperskille, Sen har vi Turid 7år och Dottir 5år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff. Vi har kunnat glädja oss åt tre fina kullar efter Sal...

Läs mer

Solrunans kennel

Leta i den här bloggen