I Gustav Vasas och björnens fotspår

I Dalarna finns många minnesmärken och sägner efter Gustav Vasas flykt undan danskarna åren 1520-1521. I helgen besökte vi minnesstenen vid Marnäs som rests till minne av när Gustav Vasa hölls gömd under en nedfallen tall i skogen.

"Sven Elfsson lastar ett stort hölass och beger sig, med Gustav gömd i lasset, mot byn Marnäs en dryg mil bort. Här bor bröderna Per och Mats Olsson, kronoskyttar även de. Det blir en mycket farofylld resa. Trakten vimlar av danska spejare. Vid Benön i Linghed stoppas de vid en dansk vägspärr. Knektarna undersöker lasten genom att sticka sitt spjut in i hölasset. Gustav blir skadad i benet men säger inget. Det droppar dock blod ned i den klara snön. Efter ytterligare en stund upptäcker Sven detta men finner än en gång på råd. Har tar sin kniv och skär sin egen häst i ena bakbenet på ett ställe där det gör minst skada. Den delen kallas allmänt för "kråkan" och folk i trakten kallas än idag för Svärdsjökråkor. När släden än en gång stannas av knektar som ser det blodiga spåret så visar Sven Elfsson på hästens ena ben och de får fortsätta sin färd. (Denna berättelse ingick inte Peder Svarts krönika, utan upptecknades på 1600-talet)

Bröderna tar hand om Gustav och tar honom även till kyrkan när danskarna försvunnit. Efter gudstjänsten berättar Gustav, för den samlade skaran med folk utanför kyrkan, om den dåvarande danske kungen (Kristian II) och om blodbadet i Stockholm. Folket lyssande noga men insåg dock att de själva var för få och de ville veta vad andra tyckte först. Med detta besked lät Vasa sig nöjas och fortsatte sin färd, men denna gång mot Rättvik.

Berättelserna om Gustavs flykt från Ornäs till Marnäs nedtecknades år 1667 i Svärdsjö kyrkobok.

I en kvardröjande snöremsa intill stigen fram till minnesstenen fick vi syn på detta fotspår. Troligtvis inte ett av Gustav Vasas, snarare en nutida björns ; )

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vinter 2026

Vinter 2026 6 månader sen förra inlägget. Tacksam för våra fina hundar som skänker oss glädje och sysselsättning. Det har varit en turbulent tid beträffande vädret. Sommaren var ok men fler regnperioder än vanligt och flera skyfall. Sen kom hösten med s tormen Johannes farande och drog med sig runt 10 miljoner skogskubikmeter. Hårdast drabbade blev Dalarnas och Gävleborgs län så vi här uppe i stugan fick prova på ett par dagar utan el/värme och radio/TV-nyheter. Vår närmaste mast blev skadad i stormen och lagningen tog sin tid, så det vara bara att tända stearinljusen och vänta. Tänker på alla dem som drabbades personligen och skadades av fallande träd. I byn hjälpes vi åt att få undan de nedfallna träden från vägbanorna, så nu tar vi oss fram.... samtidigt som vi håller koll på knakande ljud från de skadade grenarna och träden som står kvar. Minus 20 grader är kallt även för dem som har håriga fötter/tassar, så det blir korta rastningspromenader i väntan på mildare väder. På väg ...

Läs mer

Ibland blir allt inte som man tänkt sig

Nikko plockade hem ett par rosetter och supergott godis, vid tävlingen i Hundläroverket i början av april. I övrigt var resultatet inte det allra bästa, fanns annat mycket intressant att hålla koll på tyckte Nikko. Skam den som ger sig tänkte vi och for iväg till klass 1-tävling i Hoopers i Norsborg. Det blev faktiskt en rosett och några fina priser så kul att vi hade en hejarklack med oss dagen till ära. Elisabeth och Bosse skulle nu få se vad vi sysslar med för roligheter....? Tror att de försökte hålla sig för skratt - länge 😄😄 Nikko fullkomligt dammsög gräsmattan i första loppet och i det andra och det tredje och i det sista loppet. Det hjälpte inte att jag försökte peppa, busa och springa med honom. Det fanns ingen tendens till att vilja ta sig igenom banan! Som han älskar Hoopers och matte - vad har hänt!? Efter lite eftertanke kom jag på att vi kunde skylla på löptikar och att vi hade åkt tåg i tre timmar dagen innan tävlingen. och på tävlingsdagen buss och tunnelbana....

Läs mer

Aktuellt om oss, 1 april-25

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt. Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det fem av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 12 år och flockens ledare, är världens bästa mormor och förebild . Nikko 9 år och Hooperskille, Sen har vi Turid 7år och Dottir 5år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff. Vi har kunnat glädja oss åt tre fina kullar efter Sal...

Läs mer

Solrunans kennel

Leta i den här bloggen