Fortsätt till huvudinnehåll

En vecka kvar


Sista veckan innan beräknad nedkomst för DOTTIR. Nu vilar hon sig i form, sover mer än hon är vaken. Äter, går ut, sover, äter, går ut, sover, äter, går ut, sover ..... Valpisarna rör på sig rejält därinne nu, magen ä STOR, valparna buffar på och undrar när de får komma ut. Inget lek och bus-sug nu för Dottir, men små gladskutt och svansvift blev det i alla fall när vi fick besök av syrran idag. 

Hösten har  målat alla löv gula och blåst iväg dem utefter trottoarkanterna så det finns väldigt många spännande dofter i lövhögarna. Promenaderna är riktiga segdrag, Dottir bestämmer vägen och takten och hittar alltid nåt spännande att lukta på när vi ska vända hemåt. SALLY är så nöjd med den ordningen eftersom hon känner av sin artros emellanåt. Idag, då jag också hade problem med mitt knä, kändes promenadtakten perfekt för oss segdojor, vi hasade omkring alla tre  bland höstloven. Knappt vi orkade gå åt sidan vid möten på trottoaren, men för säkerhets skull gjorde vi det ändå .... 

När Sally blivit uppvärmd går det mycket lättare för henne att gå och då verkar Dottir tycka det räcker med promenerandet så hon försöker få mig att förstå att det är ordet HEM som gäller. Jag fattar och säger HEM och vi vänder hemåt och avslutar promenaden i nästan normal promenadtakt. Väl hemma är de båda så trötta att de somnar direkt i korgen eller raklång på golvet.  

Nu är vi klara med valprummets koja som vi skärmat av med ett tygtak så nu är det riktig mysigt. Dottir sover redan där när det blir sent och sovdags, på dagtid  sover hon just nu gärna nära mig, där jag är. Strategiskt sover hon under vardagsrumsbordet där hon har koll på allt som pågår.

TURID och NIKKO har varit med husse i Dalarna de senaste veckorna medans vi andra haft det lugnt och skönt i stan. Vi får rapporter varje dag om Nikkos och Turids utveckling i fart och energi på agiltyplanen där det fortfarande finns några hinder att träna på. Känns ganska bra att dra ner på tempot ett tag, tycker vi från vår horisont och laddar batterierna för en intensiv period framöver.💝💝💝


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vinter 2026

Vinter 2026 6 månader sen förra inlägget. Tacksam för våra fina hundar som skänker oss glädje och sysselsättning. Det har varit en turbulent tid beträffande vädret. Sommaren var ok men fler regnperioder än vanligt och flera skyfall. Sen kom hösten med s tormen Johannes farande och drog med sig runt 10 miljoner skogskubikmeter. Hårdast drabbade blev Dalarnas och Gävleborgs län så vi här uppe i stugan fick prova på ett par dagar utan el/värme och radio/TV-nyheter. Vår närmaste mast blev skadad i stormen och lagningen tog sin tid, så det vara bara att tända stearinljusen och vänta. Tänker på alla dem som drabbades personligen och skadades av fallande träd. I byn hjälpes vi åt att få undan de nedfallna träden från vägbanorna, så nu tar vi oss fram.... samtidigt som vi håller koll på knakande ljud från de skadade grenarna och träden som står kvar.  Minus 20 grader är kallt även för dem som har håriga fötter/tassar, så det blir korta rastningspromenader i väntan på mildare väder. På väg ...

Ibland blir allt inte som man tänkt sig

  Nikko plockade hem ett par rosetter och supergott godis, vid tävlingen i Hundläroverket i början av april. I övrigt var resultatet inte det allra bästa, fanns annat mycket intressant att hålla koll på tyckte Nikko. Skam den som ger sig tänkte vi och for iväg till klass 1-tävling i Hoopers i Norsborg. Det blev faktiskt en rosett och några fina priser så kul att vi hade en hejarklack med oss dagen till ära. Elisabeth och Bosse skulle nu få se vad vi sysslar med för roligheter....? Tror att de försökte hålla sig för skratt - länge 😄😄 Nikko fullkomligt dammsög gräsmattan i första loppet och i det andra och det tredje och i det sista loppet. Det hjälpte inte att jag försökte peppa, busa och springa med honom. Det fanns ingen tendens till att vilja ta sig igenom banan! Som han älskar Hoopers och matte - vad har hänt!? Efter lite eftertanke kom jag på att vi kunde skylla på löptikar och att vi hade åkt tåg i tre timmar dagen innan tävlingen. och på tävlingsdagen buss och tunnelbana....

Aktuellt om oss, 1 april-25

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det fem av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 12 år och flockens ledare, är världens bästa mormor och förebild . Nikko 9 år och Hooperskille, Sen har vi Turid 7år och Dottir 5år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sal...