Solrunans kennel

Så har vi den stora dagen med ögonlysning och veterinärbeskiktning avklarad. Inga anmärkningar på någon av dem, så fria ögon och godkänd-stämpel av veterinären.  Vi förväntade oss det, men man kan aldrig vara säker, så det  är väldigt roligt att få det bekräftat och papper på det. Vi fick många fina kommentarerna om tjejerna; söta, pigga, trevliga och framåt var det samlade muntliga omdömet.  Vi kan bara hålla med. D-kullen är fantastiskt fina och duktiga valpar som lekt och rasat runt på ängarna runt vårt hus och som träffat på så många olika människor, djur och miljöer som vi bara förmått i dessa coronatider.  Mamma Sally har skött om sina valpar exemplariskt och med mycket kärlek, så de har fått en trygg grund att stå på. I helgen har nu två av valparna flyttat och den tredje stannar kvar hos oss. Alla har funnit sig väl tillrätta i sina familjer och vi är väldigt nöjda och glada över att just dessa två härliga familjer funnit sin valp hos oss.  ...

Vilken härlig dag! Vi åkte från solsken i Dalarna till solsken i Väsby under tiden det snöade och regnade på alla håll runt om oss. Två stopp på vägen med en massa gos för för valparna med 100% social närhet till många stora och små barn och en massa gott kaffe med fysisk distans och socialt utbyte utomhus för husse och matte. En anpassning till restriktionerna enligt FHM i pandemitider som kändes bra för alla. Ett tredje och sista besök för dagen gjorde vi hos valparnas pappas uppfödare Carin Åkesson för att visa upp hur fina våra valpar är. Doris är mest lik pappa Theo tyckte vi alla och Dottir mest lik mamma Sally. Alla tre var lika glada och sociala och visade sig från sin bästa sida när Carin till slut mätte dem innan vi åkte hem för att sova innan morgondagens ögonlysning och veterinärbesiktning.

Så lika de är varandra, trion. På vissa bilder får jag leta efter deras kännetecken för att vara säker på vem som är vem Dottir, Dame och Doris.      Doris är stark och lekfull och den som provar nya saker först av alla. Hon tycker alltid att mattallriken skulle vara större och tar gärna för sig även av sina syskons mat när hon är klar med sin portion.  En kelig och tillgiven tjej. Dottir är mellantjejen och Sally upp i dagen på många sätt och vis. Hon är en självständig och fokuserad tjej. Tar gärna ögonkontakt och älskar att komma på inkallning för hon vet att man får belöning. Supersnabb att springa både till och från oss. En kelgris som gärna kommer upp i famnen och myser.  Dame är en vaken, läraktig och kavat liten tjej. Vi skrattar ofta med henne för hon har alltid nåt roligt upptåg på gång. Så vänlig, kelig och mjuk att gosa med och älskar att kampa och att busa med sina systrar.   Trion är nu så hemmastadda utom...

Det här är inga badkrukor kunde vi lätt konstatera idag när vi gick ner och kollade hur långt husse kommit med vårrensningen av vår lilla badplats. Det var inte särskilt kallt alls och de tre ville mer än gärna gå ner i vattnet. Det och såg ut som att de varit i plurret förr, men det har de ju inte, bortsett från baljbaden i spa´t hemma som de av nöd varit tvungna att prova på efter att ha mullvadat i trädgårdslanden. Idag blir det bildbomb från stranden vid Norr-Lingan.

Vem är vem? Lika söta och lika goa och drygt 7 veckor gamla. Snart dags för veterinärbesök och ögonlysning och flytt för två av dessa juveler. Spännande tider för dem som väntar på en valp och för oss också förstås. Det kommer att bli svårt att skiljas ifrån dem, men vi vet att de kommer att få det toppen i sina nya familjer.  Intensiva dagar nu när trion är så nyfikna och motoriskt välutvecklade. Intressant och ibland häpnadsväckande att se allt vad de tar sig för av det livet har att erbjuda på sisådär knappt 20 cm höjd över marken. 

Agilityplanen är ett härligt ställe att rusa runt på och där vi har bäst uppsikt över vildbasarna. Det blir åtminstone vana vid en agilityplan, men har så klart noll koll på vad man egentligen ska syssla med där. Det vi tycker är viktigast just nu är inkallning, att de kommer när vi ropar, vilket vi lyckats med kanske 75% av gångerna. De är så söta när de ivrigt kommer springande och tittar en djupt in i ögonen. När vi ser bakarna på dem är det också gulligt, men då får vi bråttom att gena ikapp dem, för då har de bråttom till komposthögen eller nåt annat kufiskt ställe. Där tycker åtminstone vi tvåbenta att det är onödigt att de rullar omkring. Koppelpromenader är ingen hit när alla tre ska ut, det får vi ta med en i taget tillsammans med en eller ett par av de vuxna hundarna som kan visa hur man beter sig ; ). Det går lite bättre för varje dag... Inser att det var ett tag sen vi hade valpar och att det krävs ganska mycket jobb innan de lärt sig hur det fungerar i livet och samspe...

Maj månad inleds med regn och ruskväder. Perfekt för nysådda gräsmattan och för valpar med spring i benen! Nu är det fart på trion, de mer rusar än springer. Gräsmattan bakom huset kan de utan och innan så idag var det dags att leta fram nåt riktigt spännande, tyckte de. Förut har jag visat dem runt och de har glatt skuttat efter, nu är det mer de som drar iväg och jag kommer ohjälpligt på efterkälken. Bakom nybygget har vi samlat en del bråte som vi kan behöva nån gång och som vi ställt undan så att det inte skulle synas så väl. Tänkte vi. Ett paradis för valpar uppenbarade sig i leran, regnet, gruset, bland sönderslaget tegel, gamla kullerstenar, plattor, plåtskivor. En fasa för en som är på efterkälken. De blev som tossar allihop och tänkte inte alls på att vara försiktiga eller gå därifrån så som matte försökte få dem att förstå. Till och med mamma Sally fyndade bland prylarna och hängde med sina ungar på upptäcktsfärd. Efter mycket övertalande fick jag efter en lååång stund ti...