Fortsätt till huvudinnehåll

Ibland blir allt inte som man tänkt sig

 




Nikko plockade hem ett par rosetter och supergott godis, vid tävlingen i Hundläroverket i början av april. I övrigt var resultatet inte det allra bästa, fanns annat mycket intressant att hålla koll på tyckte Nikko.

Skam den som ger sig tänkte vi och for iväg till klass 1-tävling i Hoopers i Norsborg. Det blev faktiskt en rosett och några fina priser så kul att vi hade en hejarklack med oss dagen till ära. Elisabeth och Bosse skulle nu få se vad vi sysslar med för roligheter....? Tror att de försökte hålla sig för skratt - länge 😄😄

Nikko fullkomligt dammsög gräsmattan i första loppet och i det andra och det tredje och i det sista loppet. Det hjälpte inte att jag försökte peppa, busa och springa med honom. Det fanns ingen tendens till att vilja ta sig igenom banan! Som han älskar Hoopers och matte - vad har hänt!?

Efter lite eftertanke kom jag på att vi kunde skylla på löptikar och att vi hade åkt tåg i tre timmar dagen innan tävlingen. och på tävlingsdagen buss och tunnelbana. Resten av flocken var inte hemma, sååå trist! Lite gammal mat som belöningsgodiis var inte nån sensation. Och att åka pendeltåg OCH tunnelbanan som avslutades med en halvtimmes rask promenad till tävlingsplatsen. Vi som brukar ta bilen till tävlingarna. En matte som blev liiite stressad när ombyggnationer gjorde vägen vi skulle gå till en labyrint! Till slut fick vi guida oss fram med husse i telefon och hans hitta-funktion.

Väl framme vid tävlingsplatsen fick Nikko syn på en japansk vit spets. Ingen rolig upplevelse enligt Nikko, som av nån anledning utsett just denna lilla söta hundras till världens läskigaste. 

Pust, klart att Nikko inte orkade lyssna på mig, han var helt slutkörd innan han fick starta. Nu tar vi Hoopersvila ett tag tills vi får lust igen. We love it!







Å så dagens 4 agilitylopp i Rättvik. Kul med nya kvalperiodens första SM-pinne 2026. Turid sprang som en racer med en hastighet på strax över 5 meter/sekund. MEN inför sista loppet upptäckte husse en Turid som hoppade på tre ben. Det var bara att stryka lilla Turid från det sista loppet och söndagens fyra. Vi kan inte hitta svaret på hältan, men håller uppsikt och kikar med förstoringsglas om det kan vara något som irriterar mellan trampdynorna, hm blir nog lite agilityvila för Turid och mer undersökning av tassen...






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vintervalpar

Att ha valpar i kallaste vintern är inte helt lätt, men det finns en del fördelar. I Solna, där vi tillbringade större delen av Dottirs dräktighet, var det en fin och mer höstlik början på vintern. Dottir och Sally promenerade i sakta mak runt i vårt kvarter och njöt av det fina höstvädret.  Efter valpningen var det inga problem för Dottir att rasta sig korta stunder i kvarterets parker. Precis lagom små promenader innan hon bestämde sig för att vända hemåt och in till valparna. S könt att bo marknära och centralt så en snabbis till affären var görlig. När valparna efter några veckor fick gå ut och upptäcka miljön utomhus var de överlyckliga. När vi sen var mogna att åka bil med hela flocken till vårt lantställe och det fanns snö där, var lyckan fullständig. Tog några foton med vintervalparna ute i snön och även inne. Bra att senare se tillbaka på och minnas hur söta de är/var. Välkomna att njuta av härliga bilder på valparna som alldeles strax blir 8 veckor!       ...

Aktuellt om oss, 1 april-25

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det fem av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 12 år och flockens ledare, är världens bästa mormor och förebild . Nikko 9 år och Hooperskille, Sen har vi Turid 7år och Dottir 5år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sal...

Flocken

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastn...