All vår början... är kul och självklar säger trion

Så lika de är varandra, trion. På vissa bilder får jag leta efter deras kännetecken för att vara säker på vem som är vem Dottir, Dame och Doris.

Doris är stark och lekfull och den som provar nya saker först av alla. Hon tycker alltid att mattallriken skulle vara större och tar gärna för sig även av sina syskons mat när hon är klar med sin portion. En kelig och tillgiven tjej.

Dottir är mellantjejen och Sally upp i dagen på många sätt och vis. Hon är en självständig och fokuserad tjej. Tar gärna ögonkontakt och älskar att komma på inkallning för hon vet att man får belöning. Supersnabb att springa både till och från oss. En kelgris som gärna kommer upp i famnen och myser.

Dame är en vaken, läraktig och kavat liten tjej. Vi skrattar ofta med henne för hon har alltid nåt roligt upptåg på gång. Så vänlig, kelig och mjuk att gosa med och älskar att kampa och att busa med sina systrar.

Trion är nu så hemmastadda utomhus att de lätt på egen hand hittar till alla ställen som husse och matte inte tycker är lämpliga ställen för valpar. Sorkhålen i gräsmattan t ex - tänk om en sork på matjakt hittar en söt liten valpnos i hålet/utgången! Skulle nog inte bli bra med ett sånt möte tror jag. Vi försöker sysselsätta valparna så de inte hittar på för mycket bus. Nytt för idag är balans på en mjuk disk. Jätteroligt tyckte valparna och håller fokuset. Kampleken med bytesleksak idag var också jättehäftigt.

Hänga med Turid kring slalomet är kul, man ska springa runt pinnarna på nåt sätt har valparna förstått. Mamma Sally är hela tiden med ute och finns till hands om någon vill gosa lite. Annars lämnar Sally gärna över passningen till oss tvåbenta och till Turid. De ska ju snart stå på egna ben, de små.

På vår agilitybana har trion tittat på när Nikko och Turid tränat och visar nu tydligt att det är deras tur. Springa upp på gungan skulle vara jättekul, syns ju att de stora hundarna gillar det! Matte och husse säger att det får vänta lääänge innan det är dags. Ska bara känna på den lite säger de små....