Solrunans kennel

Maj månad inleds med regn och ruskväder. Perfekt för nysådda gräsmattan och för valpar med spring i benen! Nu är det fart på trion, de mer rusar än springer. Gräsmattan bakom huset kan de utan och innan så idag var det dags att leta fram nåt riktigt spännande, tyckte de. Förut har jag visat dem runt och de har glatt skuttat efter, nu är det mer de som drar iväg och jag kommer ohjälpligt på efterkälken.

Bakom nybygget har vi samlat en del bråte som vi kan behöva nån gång och som vi ställt undan så att det inte skulle synas så väl. Tänkte vi. Ett paradis för valpar uppenbarade sig i leran, regnet, gruset, bland sönderslaget tegel, gamla kullerstenar, plattor, plåtskivor. En fasa för en som är på efterkälken.

De blev som tossar allihop och tänkte inte alls på att vara försiktiga eller gå därifrån så som matte försökte få dem att förstå. Till och med mamma Sally fyndade bland prylarna och hängde med sina ungar på upptäcktsfärd. Efter mycket övertalande fick jag efter en lååång stund till slut in dem och bar in dem en och en i källaren. Ingen lyssnar längre på mina lockrop känns det som. Tur att inte valpköparna ser det här tänker jag, då ångrar de sig helt säkert ; ).

Här var det också skoj, pelargoner som just hämtar sig efter vinterförvaring stod frestande framför nosen på de små monstren. Ja de såg ut som monster nu alla, helt leriga, smutsiga och i gasen efter racet på fyndplatsen. Pelargonerna blev förstås överfallna av de tre vildarna, alla skulle smaka och tugga pelargonblad och en och annan knopp. Gaah! Tur att de inte la märke till Dahliorna. Nu hade jag dem i alla fall under räckhåll så det blev bad för dem alla för första gången. Förvånansvärt spaka var det när vattnet sköljde av deras smuts. En mjuk handukstork och sen en portion mat sen sov de som stockar. De är söta när de sover.