Valpagility och liten statusrapport

Agilityplanen är ett härligt ställe att rusa runt på och där vi har bäst uppsikt över vildbasarna. Det blir åtminstone vana vid en agilityplan, men har så klart noll koll på vad man egentligen ska syssla med där. Det vi tycker är viktigast just nu är inkallning, att de kommer när vi ropar, vilket vi lyckats med kanske 75% av gångerna. De är så söta när de ivrigt kommer springande och tittar en djupt in i ögonen. När vi ser bakarna på dem är det också gulligt, men då får vi bråttom att gena ikapp dem, för då har de bråttom till komposthögen eller nåt annat kufiskt ställe. Där tycker åtminstone vi tvåbenta att det är onödigt att de rullar omkring.

Koppelpromenader är ingen hit när alla tre ska ut, det får vi ta med en i taget tillsammans med en eller ett par av de vuxna hundarna som kan visa hur man beter sig ; ). Det går lite bättre för varje dag...

Inser att det var ett tag sen vi hade valpar och att det krävs ganska mycket jobb innan de lärt sig hur det fungerar i livet och samspelet med fyrbenta och tvåbenta. Tur vi har hjälp av de andra hundarna. Kul att se hur duktiga de stora är med just det. För tillfället uppfostras de av Sally och Turid i att det inte är en bra idé att göra utfall och morra för att låtsas vara farlig. Det uppskattas inte av alla hundar så bäst att de får lära sig att läsa och förstå signaler från andra hundar. Ser ut som att de förstår det väldigt bra och att de läser av bättre och bättre. Det är bara lilla blinda Ayla som de har svårt att läsa av, hennes kroppsspråk är inte lika tydligt som de andra hundarnas, men Ayla har vant sig vid dem nu och ryter till om det behövs och då backar de små fint av och gör nåt annat istället.

Fria valpar är i alla fall roligt att kika på, så här finns de på film från dagens utflykt till agilitybanan.

https://youtu.be/tv6KReSvWX4

Kommentarer