En unghund i familjen

Den här lilla tjejen blir alldeles snart 10 månader! 

Söt som socker, men rymmer hur mycket krut som helst. Dottir vill vara ute heeela dagarna. Får hon vara inne för länge (enligt henne) letar hon efter nåt att gnaga på, vedträn eller annat spännande, sånt som vi ställt på "ska ner i källarhyllan" för sopsortering. Hur hon når dit är en gåta 😲Helst nåt av plast som det varit olja eller tvål i. Har nåt försvunnit vet vi var vi ska leta först 😆Har hon försvunnit, får vi leta i hela huset 😑

Så fort nån av oss närmar sig hallen är hon där, redo att hänga med ut. Väl ute springer hon av glädje över åkrarna. Spelar ingen roll att det är djup snö, som nu. Det blir bara ännu roligare, då kan man borra ner hela huvudet långt ner i snön i sökandet efter åkersork eller deras spillning under snötäcket. 

Sen kan man jaga de andra sheltiesarna, lurpassa på dem och kasta sig om halsen på dem och jaga runt. Ibland uppskattas det, ibland inte. Det är bara Sally som alltid har en ängels tålamod med sin söta dotter och ruskar av sig anfallen som om inget särskilt alls har hänt. 

Att promenera är inte särskilt kul tycker Dottir, varför ska man gå när man kan springa? Men när matte tränar fotgående med en massa godis i handen beter Dottir sig som en stjärna, kanske en blivande lydnadsstjärna 😄. All träning är rolig träning, men svårt ibland. Agilityträning på unghundsvis är det bästa som finns, men om matte inte visar tillräckligt tydligt blir det smånafsande i hälarna, ajjj! 

Just nu är den här lilla söta tjejen unghund/"tonåring" på riktigt, precis så spännande, så utmanande, så kul, påfrestande, så mysigt som det ska vara under den här perioden, älskade Dottir 😍