Vargen kommer!

 

Idag såg vi för första gången en varg härute på landet. 

En gång tidigare har jag sett en varg nära där jag bor. Det var i Upplands Väsby 2015 på väg hem från kvällspromenaden med hundarna. När vi var uppe på ett backkrön, alldeles intill där vi då bodde, korsade en varg vägen ca 50 m framför oss. Gissa om jag blev kallsvettig! Som tur var märkte inte vargen eller hundarna något och jag lovar att jag smög fram med dem de sista 100 metrarna vi hade kvar fram till vårt hus. 

Idag var jag också på hundpromenad, denna gång alldeles utanför vårt hus i Enviksbyn. Jag och Dottir hade just avslutat ett par pass slalom och distansträning (Hoopers). Kikade ut på åkern när jag passerade infarten till vår gård och såg något ovanligt röra sig ca 300 m ut på åkern. Det var sen eftermiddag och började skymma en aning så jag funderade en kort stund på vad det kunde vara jag såg; ett rådjur-nej det rör sig på sina långa smala ben på ett annat sätt. En räv, - jag kanske, men en väldigt stor räv i så fall och lite längre i kroppen än de rävar jag sett. Insåg då att det enda djur som rör sig på det smygande sättet och som är i den storleken måste vara en - varg! 

Vargen rörde sig sniffande i snön som om den sökte något. Vi har en rådjursfamilj i skogsdungen vid åkerkanten, så kanske var det dem han var nyfiken på. Eller var det Dottir och jag som lockat fram den när vi alldeles innan med liv och lust ljudligt tränat just vid åkerkanten 150 m från där nu vargen smög omkring? Den här gången blev jag inte fullt lika kallsvettig som första gången, men ville ju inte bli upptäckt och intressant för vargen så vände snabbt tillbaka hemåt. I skydd bakom huset sprang vi allt vad vi kunde på den ishala vägen tills vi strax stod i köket och pustade ut. Fick snabbt upp kikaren och kunde konstatera - Jo, visst var det en varg!