Obehagliga djurmöten

Jag har sålt min bil, så nu är det apostlahästarna som gäller när makens bil inte finns tillgänglig.  Bra på många sätt och vis, får röra på mig mer, mycket mer. 

Idag klev vi upp tidigt för att ta pendeltåget en bit på vägen till sbk-klubben i Kista för att träna agility. Vi fick till en bra träning innan temperaturen steg så vi var nöjda. Dottir ska tävla på lördag så vi behövde repetera kontaktfält, tunnelsug och slalom. 

När vi var klara tänkte jag att vi tar en promenad hem över Ursviksskogens och Igelbäckens naturreservat, en promenad på ca en timme. Eftersom jag aldrig gått där tidigare, tog jag fram telefonen för att se vad google maps föreslog för skogsvägar hem. Nu började det bli varmt så jag ville ta närmaste vägen. Nikko gick på min vänstra sida och Dottir på min högra. 

När jag gick där på skogsvägen och kikade på telefonen hoppade plötsligt Dottir till och emot mig. Jag kollade snabbt till höger och på vägrenen stod en huggorm i attackställning!! Jag hoppade högt och vettskrämd åt sidan, skrek till och drog med mig båda hundarna därifrån så fort jag kunde. Vågade inte vända mig om förrän ca 15-20 m längre bort och såg då huggormen ringla iväg över vägen där vi gått. Fy vale!  så skrämmande nära! Har aldrig tidigare sett en huggorm i attackställning. Glad förstås att den inte gav sig på nån av oss. När jag kom hem googlade jag på ormbett och blev ännu mer skrämd av allt jag läste om att huggormens gift är sååå farligt för hundar, barn och äldre.  Har kollat igenom Dottir en gång till när vi kom hem och det ser inte ut som att hon fick något bett. Tur att hon instinktivt hoppade ifrån ormen, hon såg den hotfulla ställningen. Hon kände väl på sig att det där inte var nån vänlig typ. 

Lite bilder från den fortsatta promenaden hem: 

                                                

                                                         Skräniga måsar på en egen ö

                                                      

                                            Hundlekplats/Aktivitetsbana i Sundbyberg

                                                      

                                                  

Fikapaus, delar på en macka

Äntligen hemma

Lön för mödan

Igår var det Nikko som fick ett obehagligt djurmöte. Han kliade sig och gnagde på ryggen så intensivt så jag fick lov att se efter vad han höll på med. Såg direkt en liten rund kropp som ramlat ner intill honom och förstod att det var en fästing som satt sig fast. Huvudet och benen var kvar, så med hjälp av en pincett kunde jag plocka bort resterna. Rött och besvärligt såg det ut att vara där fästingen suttit. Hoppas det inte blir infekterat bara, av allt gnagande, får hålla koll. 

Lite senare ser jag Nikko gnaga på sitt ben, ajaj, samma sak igen. Och detta trots att jag för en knapp vecka sen droppat Frontline på huden på honom och de andra hundarna. Har använt Bravetco tidigare, men provade att ge samma till alla hundarna denna gång. Turid får inte ta Bravetco, men Nikko med sin täta päls kanske behöver den ändå.