Fortsätt till huvudinnehåll

Obehagliga djurmöten

Jag har sålt min bil, så nu är det apostlahästarna som gäller när makens bil inte finns tillgänglig.  Bra på många sätt och vis, får röra på mig mer, mycket mer. 

Idag klev vi upp tidigt för att ta pendeltåget en bit på vägen till sbk-klubben i Kista för att träna agility. Vi fick till en bra träning innan temperaturen steg så vi var nöjda. Dottir ska tävla på lördag så vi behövde repetera kontaktfält, tunnelsug och slalom. 

När vi var klara tänkte jag att vi tar en promenad hem över Ursviksskogens och Igelbäckens naturreservat, en promenad på ca en timme. Eftersom jag aldrig gått där tidigare, tog jag fram telefonen för att se vad google maps föreslog för skogsvägar hem. Nu började det bli varmt så jag ville ta närmaste vägen. Nikko gick på min vänstra sida och Dottir på min högra. 

När jag gick där på skogsvägen och kikade på telefonen hoppade plötsligt Dottir till och emot mig. Jag kollade snabbt till höger och på vägrenen stod en huggorm i attackställning!! Jag hoppade högt och vettskrämd åt sidan, skrek till och drog med mig båda hundarna därifrån så fort jag kunde. Vågade inte vända mig om förrän ca 15-20 m längre bort och såg då huggormen ringla iväg över vägen där vi gått. Fy vale!  så skrämmande nära! Har aldrig tidigare sett en huggorm i attackställning. Glad förstås att den inte gav sig på nån av oss. När jag kom hem googlade jag på ormbett och blev ännu mer skrämd av allt jag läste om att huggormens gift är sååå farligt för hundar, barn och äldre.  Har kollat igenom Dottir en gång till när vi kom hem och det ser inte ut som att hon fick något bett. Tur att hon instinktivt hoppade ifrån ormen, hon såg den hotfulla ställningen. Hon kände väl på sig att det där inte var nån vänlig typ. 

Lite bilder från den fortsatta promenaden hem: 


                                                

                                                         Skräniga måsar på en egen ö

                                                      

                                            Hundlekplats/Aktivitetsbana i Sundbyberg


                                                      

                                                  


Fikapaus, delar på en macka


Äntligen hemma

Lön för mödan

Igår var det Nikko som fick ett obehagligt djurmöte. Han kliade sig och gnagde på ryggen så intensivt så jag fick lov att se efter vad han höll på med. Såg direkt en liten rund kropp som ramlat ner intill honom och förstod att det var en fästing som satt sig fast. Huvudet och benen var kvar, så med hjälp av en pincett kunde jag plocka bort resterna. Rött och besvärligt såg det ut att vara där fästingen suttit. Hoppas det inte blir infekterat bara, av allt gnagande, får hålla koll. 

Lite senare ser jag Nikko gnaga på sitt ben, ajaj, samma sak igen. Och detta trots att jag för en knapp vecka sen droppat Frontline på huden på honom och de andra hundarna. Har använt Bravetco tidigare, men provade att ge samma till alla hundarna denna gång. Turid får inte ta Bravetco, men Nikko med sin täta päls kanske behöver den ändå. 









Kommentarer

  1. Caroline21 maj 2022 kl. 10:22

    Usch ormar är en av mina största mardrömmar när jag går i skogen med hundarna, och på klubben med för den delen, hoppar högt av pinnar som ser ut som ormar också mellan varven...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

STOXA Dog Show 2025, Essies debut

I 29 graders värme debuterade Essie i utställningsvärlden. På  STOXA Dog Show 2025 i Märsta deltog bland andra raser 39 sheltiesar varav två valpar. Essie var en av dem.  Kan inte påstå att vi tränat till detta, men med lite godis och pepp går det mesta att lösa med denna lilla tjej.    Essie var lite förundrad över tillställningen, men fann sig väl i situationen, hon är typen som ser till att lösa det som behövs. Att bli undersökt från topp till tå på bordet av en främmande person var nytt och lite konstigt, men inget som bekymrade Essie nämnvärt och satte sig ner när hon tröttnat på att stå.  Kolla! säger Essie och sträcker på sig, HP (high potential) säger rosetten och en andraplats är resultatet. Domarkritiken var glädjande att ta del av:  8 månader, utm typ könsprägel och proportioner, feminin, välformat huvud med flata kinder, vackra snedställda mandelformade ögon, korrekt ansatta burna öron, moderat vinklad fram, välvinklad bak, tillräckligt bröstdju...
Skicka en kommentar
Läs mer

Ibland blir allt inte som man tänkt sig

  Nikko plockade hem ett par rosetter och supergott godis, vid tävlingen i Hundläroverket i början av april. I övrigt var resultatet inte det allra bästa, fanns annat mycket intressant att hålla koll på tyckte Nikko. Skam den som ger sig tänkte vi och for iväg till klass 1-tävling i Hoopers i Norsborg. Det blev faktiskt en rosett och några fina priser så kul att vi hade en hejarklack med oss dagen till ära. Elisabeth och Bosse skulle nu få se vad vi sysslar med för roligheter....? Tror att de försökte hålla sig för skratt - länge 😄😄 Nikko fullkomligt dammsög gräsmattan i första loppet och i det andra och det tredje och i det sista loppet. Det hjälpte inte att jag försökte peppa, busa och springa med honom. Det fanns ingen tendens till att vilja ta sig igenom banan! Som han älskar Hoopers och matte - vad har hänt!? Efter lite eftertanke kom jag på att vi kunde skylla på löptikar och att vi hade åkt tåg i tre timmar dagen innan tävlingen. och på tävlingsdagen buss och tunnelbana....
Skicka en kommentar
Läs mer

Aktuellt om oss, 1 april-25

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det fem av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 12 år och flockens ledare, är världens bästa mormor och förebild . Nikko 9 år och Hooperskille, Sen har vi Turid 7år och Dottir 5år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sal...
Skicka en kommentar
Läs mer