Fortsätt till huvudinnehåll

Dottir tränar

 


Dottir och Turid gjorde en exteriörbedömning under pandemin, men nu börjar vi tycka att det skulle vara roligt att testa utställning i konkurrens med andra hundar. Först ut är Dottir som här provar på utställning på SHC. Hon var lite hoppig och skuttig när vi gick själva i ringen, så det får vi träna mer på. Att gå i ring med alla andra gick bra, att stå stilla går riktigt bra och att visa tänder och låta domaren känna igenom henne på bordet gick jättebra, så nu är det snart dags att anmäla oss till Stora Stockholm i december. 


I agility går det riktigt bra när vi tränar utomhus och i veckan som gick var det träning för Dorota i SHC för Dottir och husse. Själv var jag uppbunden av hooperskurs när det var klass 1-tävling i AWA så husse fick hoppa in och de två fick fint stöd och pepp av Dorota att förbereda sig. Riktigt fint flyt och lyhörd vovve bådade gott för tävlingen i SHC i fredags. 

Väl på tävlingsplatsen var Dottir väldigt störd av typ allt som lät och kändes annorlunda. Hon hade svårt att sitta stilla i starten, hoppade balansen, gick ur slalomet och försökte valla husse. Kanske var husse lika stressad för tre disk var inte vad någon av oss som räknat med. 

Vi som kommit så långt....- trodde vi....måste nog inse att den här tjejen behöver mer tid och många fler blåbärslopp innan hon är mogen att se, orientera sig, lyssna och springa samtidigt. Eftersom hon är så väldigt snabb och ivrig är det ju svårt att hinna lyssna och tänka samtidigt, det borde vi ju förstå 😍😅💖 

En liten glimt från när både hund och förare var som tröttast:







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Aktuellt om oss, november -24

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det just fyra av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 11 år och flockens ledare, Nikko 9 år och Hooperskille, Turid 6 år och Dottir 4 år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sally, vars fem valpar vi har sett växa upp ti...

Vintervalpar

Att ha valpar i kallaste vintern är inte helt lätt, men det finns en del fördelar. I Solna, där vi tillbringade större delen av Dottirs dräktighet, var det en fin och mer höstlik början på vintern. Dottir och Sally promenerade i sakta mak runt i vårt kvarter och njöt av det fina höstvädret.  Efter valpningen var det inga problem för Dottir att rasta sig korta stunder i kvarterets parker. Precis lagom små promenader innan hon bestämde sig för att vända hemåt och in till valparna. S könt att bo marknära och centralt så en snabbis till affären var görlig. När valparna efter några veckor fick gå ut och upptäcka miljön utomhus var de överlyckliga. När vi sen var mogna att åka bil med hela flocken till vårt lantställe och det fanns snö där, var lyckan fullständig. Tog några foton med vintervalparna ute i snön och även inne. Bra att senare se tillbaka på och minnas hur söta de är/var. Välkomna att njuta av härliga bilder på valparna som alldeles strax blir 8 veckor!       ...

Flocken

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastn...