I september fyller flera i familjen år och det ska förstås firas. Lekfulla som vi är i vår släkt ser vi till att hitta på kul aktiviteter och årets 5 - kamp i förra veckan var inget undantag. Nikko som hoopersexpert fick vara försökskanin för de orutinerade förare han fick stå ut med. De utmanades att ta Nikko runt en bana ifrån ett dirigeringsområde mitt i banan. Det skötte han med bravur och gjorde ingen besviken. Med många hejarop och skratt tog sig alla runt en startklassbana och flera av deltagarna kunde hålla sig i dirigeringsområdet eftersom Nikko är så lätt att samarbeta med!
Den här helgen har vi delat på oss, husse med Turid och Sally har dragit iväg till Fjugesta i närheten av Örebro. Där är det klass 3-tävlingar i två dagar. Jag själv och Dottir for till Rättvik och sprang fyra klass 1-lopp. Gissa om det känns i benen nu!?
Hur gick det då?
I Fjugesta var det också fyra lopp varav Turid tog sin första pinne i klass 3. Kul att det gick så bra på banor ritade av en norsk domare.
I Rättvik överraskade Dottir med att gå i mål i alla fyra loppen, varav hon i det bästa kom tvåa. Vi har ju kämpat en del, jag och Dottir, så det kändes som att den här gången började vi faktiskt prata samma språk och ett lovande samarbete kunde skönjas. Försökte Dottir valla mig eller skälla ut mig, blev de bättre när jag stannade upp och gick vidare i linjen pekande på nästa hinder utan större åthävor. Dottir taggande ner och började på egen hand söka linjen. Det GÅR framåt!
Är det Turid som är liten eller rosetten som är stor? Fin är den i alla fall och klädsam!
Nikko blev så lycklig att se Dottir igen, han tyckte nog det var ovant att inte få följa med oss på tävling/äventyr. Dottir och Nikko lekte och rasade glatt på ängen en stund, men nere vid brygga fick det räcka för Dottir, hon la sig pladask ner på magen. Var nog väldigt nöjd med att bara njuta av vattenskvalp och känna höstluftens kyla komma närmare. Det är nog inte bara mina ben som blev trötta! Lite skön massage får de båda tävlingshundarna ikväll för att återhämta sig. Själv får jag väl stoppa i mig lite magnesium till natten.
Kommentarer
Skicka en kommentar