I väntan på sin tur... ligger Nikko och njuter i solen vid den fina gärdesgården i Viby. Jag har lagt ett spår som ska ligga till sig nån timme eller två. Perfekt för fikastund och supergott med nyskördade rabarber i kakan!
Alla hundarna gjorde ett kanonjobb! Speciellt Nikko tycker förstås hans icke blygsamma matte ; ) Dags att utöka längden på spåret och se sig om efter en domare som kan göra ett anlagsprov på Nikko. Så här ska det gå till:
Anlagsklass
Spåret ska läggas i terräng med i för området
normal vilttäthet och som till övervägande
del är skogbevuxen.
Vid spårläggningen ska omväxling i terrängen
eftersträvas, det vill säga spåret läggs över höjder, hyggen, kärr, diken och stigar.
Spåret ska vara 600–700
meter långt och så lagt att det bildar fyra
vinklar. Avståndet mellan vinklarna får
inte understiga 50 meter. Om samma spår
används flera gånger ska det vara minst 10
dygn mellan användningstillfällena. Spårets markering i Anlagsklass ska i spårets början vara synligt
markerad. I övrigt kan spåret utmärkas till
domarens vägledning.
Varför sysslar man med viltspår? - Jo, hundar som är bra tränade kan hjälpa till att spåra upp ett skadat djur - en god gärning! Sen kan det vara bra att träna vidare och utöka kunskaperna till fler områden.
Hoopers
Från skogsvandringar och arbete med nosen till det lekfulla Hoopers. Nikko har visat framtassarna även här. Noggrannhet och samarbetsförmåga är bra förutsättningar för sporten och med härliga belöningar och för att glädja matte kan Nikko göra vad som helst. Numera förstår han att jag inte behöver följa med utan låter mig stå i DO (dirigeringsområdet) medans han själv håller koll på min handling i ögonvrån och spetsar öronen för att höra vad jag vill.
Idag tränade vi inomhus i en hall....
och igår i en annan...
Kommentarer
Skicka en kommentar