Fortsätt till huvudinnehåll

SM i Agility i backspegeln

 

SM i Agility är nu över och vardagen börjar återgå till det vanliga. Det blev flera tidiga morgnar och sena kvällar så det tog ett par dygn innan vi hittade tillbaka till dygnsrytmen. Dagen innan tävlingarna började åkte vi direkt från Dalarna till Midgårdsvallen i Märsta och hjälpte till att packa goodie bags till de över 100 deltagarna. Varmt och svettigt värre! Sen satte vi upp vårt tält så det var bara att flytta in... Till slut försökte vi genomföra veterinärbesiktningen med Sallys registreringsbevis, men det lyckades inte! Bara att ta med det rätta till morgonen därpå ...  och då blev det okej 👍 


Fredagen började som sagt med en veterinärbesiktning och med efterföljande nummerlappsutdelning. Det (o)-lustiga var att inför starten och påklädningen av  nummerlappen upptäcker husse att det är fel nummer. En djupdykning i nummerlappslådan och några febrilt letande minuter senare blev det ordning på siffrorna och rätt nummer hittades. Det första individuella loppet, i agility,  diskar sig ekipaget sig redan på hinder 3 (trots rätt nummerlapp). Senare på dagen var det dags för Laget att tävla i Hopp. Totalt kom Laget på 10:e plats av 46 deltagande lag. 


Lördagen gick Turid och husse in med två nollade lopp. I Hopploppet individuellt blev det ett nollat lopp så de nådde en hedrande plats 41 av totalt 108 startande. I Lag Agility, där Turid var den enda i laget som nollade loppet, tyvärr blev det en disk totalt för laget. 



Vädret var väldigt varmt med gassande sol, så det blev en del hundbadande i hundpoolen får våra hundar. Banorna var mycket varierande då det var 4 domare från fyra olika Europeiska länder som turades om med dömandet, från Norge, Spanien, Slovenien och Sverige. Gräsmattorna var jämna och fina, härligt att få springa på jämna fotbollsplaner istället för de knöliga agiilitybanor vi är vana vid. 


Avslutningsvis ser vi tillbaka på loppen med hjälp av dessa fem proffsiga bilder av NK Foto Art. Här Turid som i full fart smyger tight över ett hopphinder. En stjärna är hon den lilla och hon blir bara duktigare i takt med att husse blir det ; )

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Aktuellt om oss, november -24

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det just fyra av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 11 år och flockens ledare, Nikko 9 år och Hooperskille, Turid 6 år och Dottir 4 år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sally, vars fem valpar vi har sett växa upp ti...

Vintervalpar

Att ha valpar i kallaste vintern är inte helt lätt, men det finns en del fördelar. I Solna, där vi tillbringade större delen av Dottirs dräktighet, var det en fin och mer höstlik början på vintern. Dottir och Sally promenerade i sakta mak runt i vårt kvarter och njöt av det fina höstvädret.  Efter valpningen var det inga problem för Dottir att rasta sig korta stunder i kvarterets parker. Precis lagom små promenader innan hon bestämde sig för att vända hemåt och in till valparna. S könt att bo marknära och centralt så en snabbis till affären var görlig. När valparna efter några veckor fick gå ut och upptäcka miljön utomhus var de överlyckliga. När vi sen var mogna att åka bil med hela flocken till vårt lantställe och det fanns snö där, var lyckan fullständig. Tog några foton med vintervalparna ute i snön och även inne. Bra att senare se tillbaka på och minnas hur söta de är/var. Välkomna att njuta av härliga bilder på valparna som alldeles strax blir 8 veckor!       ...

Flocken

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastn...