Träna är kul tycker alla våra hundar, eller.... ett undantag är nog Sally. Sally har ju med ålderns rätt övergått till att hålla koll på flocken och när det kommer till träning gör hon bara det hon tycker passar henne. Så hon går gärna ner till agilityplanen och visar de yngre hur man ska göra tills hon inser att det är omöjligt att hinna med dem. Att vänta på sin tur har aldrig varit Sallys melodi så hon räknar ljudligt ner tiden de har kvar på sitt träningspass. De andra tre är lite bättre på att vänta, tack och lov! Men när det tar för lång tid, och som idag, när matte bakat oemotståndligt väldoftande levergodisar hämtar Nikko tulpanbollen och visar att det är dags att fylla på den och gå ner till Hoopersplanen och träna igen.
Nikko och jag tycker Hoopers är bland det roligaste som finns. Jag njuter mest av Nikkos förmåga att lyssna noga och hitta linjerna när han springer. Att se hans stolthet och glädje när han tar sig fram genom banan och när han sen springer i full rulle mot målet är känslan obeskrivlig! Bästa killen!
Det som är/har varit svårast för Nikko är miljön, när det är för mycket okända hundar och människor runt om planen. Domare, hinderfixare och för att inte tala om manuella tidtagare som far omkring och stör! Ett otyg enligt Nikko! Men ju mer vi tränar och ju roligare det blir, desto lättare tar han nu på dessa "störningar". Ju bättre det funkar, ju mer kan vi fokusera på det vi ska utföra, så nu tror jag vi att vi kan ta vilken bana som helst 💞 Heja oss!
Kommentarer
Skicka en kommentar