Fortsätt till huvudinnehåll

Nikko slår rekord och Dottir funderar


Nu är vi anmälda till Hooperstävling i Jordbro, Nikko och jag. Ser så mycket fram emot det. Har tyvärr tränat lite för lite, men när vi väl gör det lyser Nikko upp och anstränger sig för att höra vad jag ber honom göra och att leta efter linjen. I den lilla filmsnutten har jag bara ställt upp hoopershinder i en rak linje och i slutet och med möjlighet att gena tillbaka efter halva banan. Själv står jag ca 30 m ifrån starten vid sidan av banan och ger Nikko enbart muntliga direktiv. Han svänger åt rätt håll och spurtar lite på slutet. Så ca 35 meter ska vi imorgon testa även på tunnorna, tunneln och staketet så borde vi vara i fin form till tävlingen nästa helg. Inga problem för honom, bara kul att springa tycker Nikko och Matte. 




Nu börjar det bli kallt om morgnar och kvällar. Dahliorna, Kejsarbegoniorna och Pelargonierna står/ligger på källargolvet och väntar på att bli friserade inför  vintervilan. Morötterna och rödbetorna åker upp ur jorden i ett huj. Dags att hitta vinterförvaring för dem som inte åker ner i viltgrytan. Härligt att få njuta av höstskörden. Favoriten är nog nykokta, fortfarande varma, rödbetor med fetaost. Ser fram emot Lördagsmiddagen med alla godsaker. Svarta vinbär har jag lite svårt att hitta användning för (utom till yoghurten). Men nu ska jag prova nåt nytt. Vad sägs
om Kladdkaka med svartvinbärsfrosting?



 

 

Vi börjar plocka lite med agility- och hoopershindren. De ska ju in under tak innan snön kommer och det känns som att det inte är långt borta nu när det är minusgrader om nätterna.



Dottir börjar tycka att det blir tomt på banan så idag hängde hon med på lite hoopersträning. Inte så mycket fart och fläkt som tidigare, nu mer lugnt och fokuserat, lyssna och tänka. Vi håller ju tummarna nu hela familjen....







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Aktuellt om oss, november -24

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det just fyra av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 11 år och flockens ledare, Nikko 9 år och Hooperskille, Turid 6 år och Dottir 4 år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sally, vars fem valpar vi har sett växa upp till fina och älskade

4:e veckan

Nu äntligen vet vi att det finns något på gång därinne! Dottirs sommarresa söderut  för en månad sen gav resultat 💝. Vi är så stolta över denna vackra, roliga, glada och snabba tik som älskar agility och hoopers.  SKK:s Hunddata talar sitt tydliga  språk, hon har de bästa förutsättningar, och pappan till valparna har minst lika goda förutsättningar. Mer om honom kommer i ett senare inlägg.   Nu njuter vi alla av en lugn och fridfull dräktighet utan ansträngande aktiviteter/träningar och tävlingar. Fjärde veckan nu, och Dottir (efter inrådan från matte och husse) har dragit ner på tempot, förstår att vila sig i form, vilar mer mellan varven,  promenerar i koppel  och  äter gott fram till nedkomsten om ca en månad.                  Följ gärna med i bloggen och se hur dräktigheten fortskrider. 

Flocken

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastnat för Hoopers. Med sin noggrannhet och goda minne är han en fena på att ta sig fram på hoopersbanorna. Han har ögon i nacken och hör de verbala signaler