Fortsätt till huvudinnehåll

En vecka kvar


Sista veckan innan beräknad nedkomst för DOTTIR. Nu vilar hon sig i form, sover mer än hon är vaken. Äter, går ut, sover, äter, går ut, sover, äter, går ut, sover ..... Valpisarna rör på sig rejält därinne nu, magen ä STOR, valparna buffar på och undrar när de får komma ut. Inget lek och bus-sug nu för Dottir, men små gladskutt och svansvift blev det i alla fall när vi fick besök av syrran idag. 

Hösten har  målat alla löv gula och blåst iväg dem utefter trottoarkanterna så det finns väldigt många spännande dofter i lövhögarna. Promenaderna är riktiga segdrag, Dottir bestämmer vägen och takten och hittar alltid nåt spännande att lukta på när vi ska vända hemåt. SALLY är så nöjd med den ordningen eftersom hon känner av sin artros emellanåt. Idag, då jag också hade problem med mitt knä, kändes promenadtakten perfekt för oss segdojor, vi hasade omkring alla tre  bland höstloven. Knappt vi orkade gå åt sidan vid möten på trottoaren, men för säkerhets skull gjorde vi det ändå .... 

När Sally blivit uppvärmd går det mycket lättare för henne att gå och då verkar Dottir tycka det räcker med promenerandet så hon försöker få mig att förstå att det är ordet HEM som gäller. Jag fattar och säger HEM och vi vänder hemåt och avslutar promenaden i nästan normal promenadtakt. Väl hemma är de båda så trötta att de somnar direkt i korgen eller raklång på golvet.  

Nu är vi klara med valprummets koja som vi skärmat av med ett tygtak så nu är det riktig mysigt. Dottir sover redan där när det blir sent och sovdags, på dagtid  sover hon just nu gärna nära mig, där jag är. Strategiskt sover hon under vardagsrumsbordet där hon har koll på allt som pågår.

TURID och NIKKO har varit med husse i Dalarna de senaste veckorna medans vi andra haft det lugnt och skönt i stan. Vi får rapporter varje dag om Nikkos och Turids utveckling i fart och energi på agiltyplanen där det fortfarande finns några hinder att träna på. Känns ganska bra att dra ner på tempot ett tag, tycker vi från vår horisont och laddar batterierna för en intensiv period framöver.💝💝💝


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Aktuellt om oss, november -24

Vi är en liten familjekennel som startade 2011 med våra två dansk-svenska gårdshundar Ayla och Cesar och en valpkull. Ayla blev en duktig agilityhund som vår dotter for land och rike kring för att tävla med. Som chaufför till dessa tävlingar föll vi pladask för de vackra, kloka, behagliga och fartfyllda sheltiesar vi stötte på i dessa sammanhang. Så 2013 kom Sally från Frostice kennel till oss. En vacker, livlig, klok och samarbetsvillig Sheltie, som vi snart sa, på skoj, att man kunde ha minst 4 av. Sally visade sig vara allt man kan önska, glad, rolig, social och dessutom frisk och stark både fysiskt och mentalt.  Ja, så det blev som vi sa, några till av samma sort. Nu är det just fyra av dem hos oss, sheltiesarna; Sally 11 år och flockens ledare, Nikko 9 år och Hooperskille, Turid 6 år och Dottir 4 år - två Agilityracers, lika snabba och tjattriga som Piff och Puff.   Vi har kunnat glädja oss åt  tre fina kullar efter Sally, vars fem valpar vi har sett växa upp till fina och älskade

4:e veckan

Nu äntligen vet vi att det finns något på gång därinne! Dottirs sommarresa söderut  för en månad sen gav resultat 💝. Vi är så stolta över denna vackra, roliga, glada och snabba tik som älskar agility och hoopers.  SKK:s Hunddata talar sitt tydliga  språk, hon har de bästa förutsättningar, och pappan till valparna har minst lika goda förutsättningar. Mer om honom kommer i ett senare inlägg.   Nu njuter vi alla av en lugn och fridfull dräktighet utan ansträngande aktiviteter/träningar och tävlingar. Fjärde veckan nu, och Dottir (efter inrådan från matte och husse) har dragit ner på tempot, förstår att vila sig i form, vilar mer mellan varven,  promenerar i koppel  och  äter gott fram till nedkomsten om ca en månad.                  Följ gärna med i bloggen och se hur dräktigheten fortskrider. 

Flocken

Frostice  Magic Rose "Sally " 11 år, flockens ledare och äldst. Orsaken till att vi nu har fyra sheltiesar. Sally är den coolaste tjejen och kan hantera vilka utmaningar som helst. En läromästare och förebild. Agility och Rallylydnad har varit Sallys grenar inom hundsport under alla år.  Har med ålderns rätt slutat sporta, men håller gärna koll på vad de andra gör och testar emellanåt någon lång tunnel, gungan och olika rallymoment. Tackar aldrig nej till en promenad.                                                          Flockens ordningsman hör numera tyvärr allt sämre, men ser ser till att rutiner som mattider hålls och när det är läggdags. Hon påminner högljutt hela familjen om vi skulle missa nåt sånt viktigt.   Enda killen i flocken, Copperville Nicodemus, 9 år. Har testat det mesta inom hundsport och till slut fastnat för Hoopers. Med sin noggrannhet och goda minne är han en fena på att ta sig fram på hoopersbanorna. Han har ögon i nacken och hör de verbala signaler