Solrunans kennel

  Snö, is och kyla gör det inte så lätt att träna, men skam den som ger sig! Fram med skyffeln och på med broddarna så går det att träna på frivilliga beteenden, få Dottir att ta egna initiativ och lämna mig bakom sig. Det är ett stor framsteg för denna lilla dam som annars helst springer strax bakom mig i agility och tänker att hon ska valla mig. Att hon nu lämnar mig bakom sig och samtidigt lyssnar på vad jag vill att hon ska göra längre fram gör mig så glad! Hurra för Hoopers!

Idag har vi nördat in oss på vargspår. Var ute på åkern och letade efter spår av vargen vi såg igår. Vi hittade en hel del spår stora och små. Mätte de stora till ca 6-8 cm breda och 9-10 cm långa och förstod att det bara kunde vara vargens tassavtryck. De mindre spår vi hittade tillhörde våra egna hundar och ev. rävens som båda är ca hälften så stora. Den övre bilden visar en framtass och den här under en baktass. Baktassarna är mindre än framtassarna, vilket tyvärr inte framgår av bilderna här då de tyvärr är fotade på olika avstånd. Det kan vara svårt att skilja vargspår från hundspår då de är väldigt lika. Det finns stora hundar som har större tassavtryck än vargen, t ex S:t Bernadshunden. De spår som finns på åkern kan vara från våra egna hundar som lekt fritt där emellanåt eller av räven som vi ser ibland. Men då spåren vi hittade idag var större än våra hundars och rävens avtryck kan det inte vara annat än vargspår.  Fot i fot sätter vargen ofta sina tassar på sina vandringa...

  Idag såg vi för första gången en varg härute på landet.  En gång tidigare har jag sett en varg nära där jag bor. Det var i Upplands Väsby 2015 på väg hem från kvällspromenaden med hundarna. När vi var uppe på ett backkrön, alldeles intill där vi då bodde, korsade en varg vägen ca 50 m framför oss. Gissa om jag blev kallsvettig! Som tur var märkte inte vargen eller hundarna något och jag lovar att jag smög fram med dem de sista 100 metrarna vi hade kvar fram till vårt hus.  Idag var jag också på hundpromenad, denna gång alldeles utanför vårt hus i Enviksbyn. Jag och Dottir hade just avslutat ett par pass slalom och distansträning (Hoopers). Kikade ut på åkern när jag passerade infarten till vår gård och såg något ovanligt röra sig ca 300 m ut på åkern. Det var sen eftermiddag och började skymma en aning så jag funderade en kort stund på vad det kunde vara jag såg; ett rådjur-nej det rör sig på sina långa smala ben på ett annat sätt. En räv, - jag kanske, men en väldigt s...

En härlig dag med snö och sol vill man ju träna utomhus Kom nu då matte, det här var ju kul!                                       Ska man bli bra på slalom är det ju bara att träna...

När ska vi börja? ser det ut som om Turid tänker. Okej, tänker matte och ställer fram en (1) rallylydnadsskylt. Det blev mer träning än vi nog tänkt från början, men superkul och lönsamt att ladda startskylten med ett stort värde.  Fokus och uppmärksamhet minst en meter innan och superbelöning för ett sitt intill matte som stannar vid skylten. Sååå kul och sååå gott tyckte Turid och mumsade i sig belöningarna. Kändes som en lyckad start på återgången till vårt "normala".  Passade på att låta Dottir öva på att vänta på sin tur medans Turid tränade på startskylten och smaskade godis. Det gick riktigt bra! Sen byttes vi förstås av så att Dottir tränade startskylt och Turid att vänta på sin tur. Hela kvällsransonen mat/godbitar försvann, dubbel nytta med den maten idag! 😄 Tänker att det här blir bra upptrappning för Turid eftersom hon ska bygga upp muskler, koordination och tänkande successivt innan hon är helt återställd efter dräktigheten. I slutet av mars räknar vi med att de...

Tillbaka i Dalarna och slickar såren. Vi har sovit massor och varvat ner några dagar nu. Promenaderna utökas igen.  Idag sken solen från en klarblå himmel så det fick bli ett par kilometer i snön som föll inatt. Livet börjar återgå till det normala. Dottir och Turid trivs ihop och utforskar promenadvägarna tillsammans. Men vid grannens lada upptäckte Dottir något som inte Turid märkte. Hittar du Dottir på de två bilderna ovan? Jag vill inte ens veta vad hon fått nos på 😏

  Att få följa en valpkull från födelseögonblicket och deras individuella utveckling genom åren är det bästa med att vara uppfödare. Våra tidigare fyra fina kullar har trots ett par kritiska ögonblick varit en källa till glädje i många år. Några fellägen som vi själva kunnat rätta till och ett akut kejsarsnitt är de utmaningar vi haft, men i övrigt  har de valpningar och den valptid vi haft gått enligt skolboken och förväntan. Den här gången blev det helt annorlunda.  Den femte kullen gav två underbara och vackra tikvalpar. Vi gladdes så åt de fint tecknade tikarna som man bara kunde skilja åt utseendemässigt om man verkligen lärt känna dem. Dessvärre var de väldigt små, vägde bara 89 och 110 g och de hade svårt att dia. Vi såg snart att de var svaga så redan på andra dygnet gjordes ett veterinärbesök där det konstaterades att den ena tiken behövde vätskas upp. Ett dropp sattes i nacken som skulle hjälpa henne bli piggare. Stödmating rekommenderades, så var tredje ti...

  Vi tar många promenader med våra hundar. Vart vi än går ser vi nedskräpning, burkar, snabbmatsförpackningar, glasspapper och allt möjligt/omöjligt kastas ut genom snabbt nervevade bilfönster. Cigarettfimpar slängs vid vägkanten och snuspåsar spottas ut var som helst. I Dalarna, där vi har vårt fritidshus är det rätt glest mellan papperskorgarna, men när vi är hemma i Solna är det ju strösslat med papperskorgar, så jag förstår inte varför det ska vara så svårt att slänga skräpet hemma eller i närmaste papperskorg. Det ser inte bara trist ut, skräpet är skadligt.   Skräpet skadar djur och natur, förstör haven, gör städer otrygga och kostar samhället mycket pengar - helt i onödan.   Många rökare är av uppfattningen att cigarettfilter tillverkas av nedbrytningsbart material, när det i själva verket innehåller plast samt många miljöskadliga ämnen från tobaksröken.  Endast i Sverige slängs ungefär en miljard fimpar på marken varje år, enligt organisationen Håll Sver...

  Nu är det knappt en vecka kvar. Vi väntar med spänning på Turids (till höger) första kull. Pigg och glad är hon som vanligt och går gärna och ofta ut. Här strosade vi en sväng i Hagaparken och vips hoppade både Dottir och Turid upp på en sten. Stenleken ger ju som förväntat en extra godis och det vill ingen av dem missa. Turid är ju hungrig nu, hon har gått upp drygt ett kilo, och magen blir alltmer rund. Mysigt att känna små sparkar därinne. 

Nu går vi långsamma promenader. Vi gillar kvällspromenad i tysta kvarter i gatlyktornas sken.  En kvarglömd julklapp i ett skyltfönster.                                                                          En dräktig tik eller en tik i dräkt?                                                                             Nåt mer som finns gömt?                                                ...